Lis

Det är fint att det finns de som slår tillbaks mot ryktesspridarna och samtidigt ger karriären ett uppsving. Lady Gaga är, hör och häpna, ingen man!

På aftonbladet kan man såklart läsa "Lady Gaga utan trosor i ny video". Och i videon "telephone" hör man vakterna säga "I told you she didn't have a dick". Jag bryr mig inte om att hon inte har anständiga kläder på sig eller kan låta bli att visa rumpan, hon är underhållning. Hon kommer med nya saker.
I telephone t ex, glasögon av cigaretter, burkar i håret.

Men det är okej. Hon är som sagt undehållning. Hon är alltid ny. Hon är alltid spännande och jag kan inte låta bli att fortsätta titta.

På aftonbladet läser jag "Donna ska bli tjockast i hela världen". En 42-årig kvinna som väger 273kg men önskar att hon vägde 450 kg.

Jag kan knappt hålla munnen stängd p g a häpnaden som bara vill sippra ut genom munhåla. VARFÖR?
Varför vill man bli så tjock att man skulle kunna mosa sin egen dotter? Varför vill man bli så tjock att en make skulle kunna kvävas av sina fettvalkar?

Jag har lite svårt att sätta mig in i denna kvinnas värld, men nog är det väl skönt att ha någon som vågar gå emot detta magra kroppsideal som vi har idag, även om jag själv tycker att den slanka kroppen är finast så är det väl fint med variation... antar jag.

Återigen drömde jag om att jag tappade mina tänder. Samma tänder som förra gången. Jag känner hur den börjar vicka och kan inte låta bli att vicka mer på den med tungan. Och helt plötsligt faller den ut ur munnen och drar med sig tänderna som sitter brevid. Och där står jag, med ett svart hål i munnen. Tandlös.

Så, kanske ska jag börja tro på drömtydning? Vad vill mitt undermedvetna säga mig? Är jag rädd för att bli steril?

Eller, så kanske jag bara borde boka tid hos tandläkaren snart.

Vem är det som är vår-grinchen?!

Mars månad och inte ett spår av fågelkvitter och härliga vårdagar. Just nu känns det som om att den dagen gruset sopas bort på gatorna aldrig kommer att komma. Det är förstås mitt i allt detta vinterslask det är dags att planera för sommaren. Vilka veckor ska jag ta semester? Söka sommarjobb, fundera på vad hösten ska bidra med. Kul att man iallafall fortfarande lever på hoppet om att sommaren en dag kommer att glida in som om ingenting har hänt.

Jag tror stenhårt på att våren dröjer bara för att jag har laddat garderoben full med vårkläder. Vårjackor. Vårskor. Bara för att jag har förberett och sett fram emot en snygg vår så vägrar den att hälsa på.

Hjälpte idag min handledare på akuten hur man summerar tal i excel. Jag är nu excel-seminarierna på Handels evigt tacksam och hoppas att min handledare är mig evigt tacksam nu. Eller kanske inte. Jag fortsätter bara att förvånas över hur handikappade generation X är när det gäller teknik, eller bara klickande på datorer.
Tacka vet jag den 85-åriga gubben som tog fram sin iPhone ur fickan och fick mig att framstå som tech-tarded.


Vintern är väl mysig. I måttliga mängder.

Denna rädsla av att folk ska tro att man är sorglig och ensam om man äter middag ute själv, var kommer den ifrån egentligen?

Jag skulle så gärna vilja kunna äta middag på finrestaurang själv, gå på teater själv, eller bara gå på bio själv.
Att bara sitta och njuta av maten, utan en bok eller tidning. Utan någon som sitter mittemot som man måste samtala med för att helt plötsligt upptäcka att maten är kall.

Jag älskar att vara bland folk, jag älskar att umgås med mina vänner. Men jag älskar också att få vara med mig själv. Egenkär? Kanske. Bara lite...

Det är nog dags att bli självständig, roa sig själv och sluta bry sig om att andra tycker synd om mig för att jag råkar sitta och äta själv. Vem bryr sig egentligen om mig?

Och om inte ens jag vill umgås med mig själv, vem skulle då vilja göra det?

Förresten börjar snön smälta nu. Jag undrar vart allt vatten kommer att ta vägen....

Svenska Hollywoodfruar är tillbaka. Kanske ska man titta bara för Maria Montagami (är det det hon heter förresten?). Jag menar, det är underhållande. Jag erkänner och står för det. Jag menar, vem kan motstå någon som säger "Alla är avundsjuka på mitt utseende".

Jag missade förra säsongen av programmet, men sitter nu spänt och väntar på den nya.

Kanske börjar jag tycka om kaffe för att det smakar bittert, och för att jag då känner igen mig själv i smaken. Bitterhet.

Låt mig få presentera det nya Lisa. Bitter och cynisk, inte ett dugg naiv. Inte söt. Inte positiv.
Jag tror alltid det ondaste om människor. Människans natur är ond. Inte för att vi vill vara onda, utan för att vi är egoistiska. Vi gör det som gynnar oss, och på vägen skiter vi fullständigt i om det skadar någon annan på vägen. Och ibland vill vi bara trampa på någon med flit.

Jag har lärt mig att alla har en ond sida. Men alla är olika bra på att dölja den. Jag har sett otrohet och mina närmaste bli bedragna, jag har sett folk bli bestulna, jag har träffat mördare. Var finns egentligen det goda som alla vill tro på? Eller åtminstonde jag. Jag vill tro att alla är goda, men jag vet att ingen är så god som de verkar.

Kanske är det för snökaoset, kanske är det för att jag har kommit till mitt sinnes fulla bruk, kanske är det för att min finaste orkidé har dött. Jag vet bara att det inte är PMS.

Ändå försöker jag kompensera allt med ofantliga mängder med choklad och sötsaker. Och så undrar jag om jag någonsin på riktigt kommer kunna lita på någon annan medmänniska.

För utan förväntningar och utan förhoppningar så blir man inte besviken.

Jag önskar seriöst att OS inte fanns. Eller vinter-OS åtminstonde. Vem uppfann detta egentligen? Borde inte få finnas.
Jag ska nu gå in i ett tyst rum och hålla för både öron och ögon tills detta är slut.

Jag längtar.

Jag försökte mig på semmelbakning. Allt blev superlyckat till slutet när jag skulle bestämma vilket plan plåten skulle stå i ugnen. För långt upp såklart. Bullarna blev sisådär halvbrända och degiga. Men med lite mjölk och grädde maskerades det ganska bra. Faktiskt.

Mor min överraskade mig med ett telefonsamtal där hon avslöjade att hon bett en snubbe från USA köpa med sig den eftersuktade Marc by marc jacobs-väskan som jag dreglat över ett tag och desperat letat efter i Sverige utan resultat. Jag har världens bästa mamma. Och jag är världens mest bortskämda unge.

Jag har egentligen inget vettigt att bidra med... Jag ville bara uttrycka lyckan över min stillade väskabstinens och mitt första "självständiga" semmelbak. Däremot vet vi alla att jag aldrig kommer bli en sådan bullmamma som bakar världens godaste bullar, för uppenbarligen fattar jag inte riktigt hur ugnar fungerar.

Men weey. Det är fettisdagen och jag gottar mig i det.

Jag glömde ju förstås ge en fullständig och perfekt recension av Jonas Gardells föreställning "Trafikplats Glädjen". Fem L av fem möjliga. Lagom humor, lagom sorglig och lagom mycket Jonas Gardell helt enkelt. Jag var inne på hans hemsida och kollade runt lite och på startsidan finns en bild på honom. Och där ser man. Till och med Jonas Gardell blir snygg med lite smink!
(www.jonasgardell.se)

Och så måste jag ju bara hylla Jonas Gardell lite mer efter att ha läst i hans dagbok. Där står det:

"På tidningens förstasida idag står med stora bokstäver: LADDAT FÖR VINTERFEST!

Redan här jag vill harkla mig och anmäla en avvikande mening. Vadå fest? Fest är när man klär upp sig, gör sig fin, äter god mat och dricker vin med vänner, skålar, dansar sjunger och håller vackra tal.

Att sitta framför tv:n och titta på skidskytte är inte fest. Det är BOOOORING!"

Jag kan inte mer än hålla med, och inte bara när det gäller OS utan nästan alla sporter (utom dans och liknande eftersom det mer ser ut som riktiga konstverk).
Och mer och mer önskar jag att Jonas Gardell var min kompis och att vi kunde gå ut och fika sisådär någon gång i veckan.

 

Klart det inte varit en vanligt dag idag.

Jag hängde hela dagen på sjukhusets elektiva hjärtavdelning, där man elkonverterar flimmerpatienter. Vilket kort och gott betyder att man skickar elstötar genom folk för att hjärtat ska gå i normal regelbunden rytm igen. Läskigt och obehagligt, men desto roligare för mig.

Världens sötaste 77-åriga gubbe var en av patienterna idag. Saxofonist på fritiden, spelar tydligen ganska mycket. Jag tog hand om honom och skrev in honom, för att sedan sätta spatlarna på bröstkorgen på honom och skjuta in 200J i honom. När han vaknade efter "behandligen" och skulle åka hem var han så glad och tacksam och tyckte att vi alla hade varit så snälla mot honom att han gav mig en kram och en puss på kinden.
Hade jag inte varit "sjukhuspersonal" hade vi lätt blivit bästisar. I feel it in my fingers.

Dagen började med glass och godis till frukost som världens bästa Niklas hade dukat upp fint.

Och på eftermiddagen ringer jag mitt pinsammaste samtal någonsin. Jag skulle ringa ungdomsmottagningen för att få nytt recept och så här gick det till...

(ring ring)
- fondueboden (säger en kille snabbt och sluddrigt och jag uppfattar såklart inte vad han säger)
- ööh... hej! har jag kommit till ungd.....öh, förresten vart har jag kommit?
- Haha, ja, inte har du kommit till ungdomsmottagningen iallafall! HAHAHAHAHAHAHAHAHA! men du kanske vill boka ett bord? HAHAHAHAHA!
-öh, nej... hehe. (generad som fan) förlåt! (lägger på)

Och det pinsamma är förstås att jag ringde kvällen innan och bokade bord hos samma kille. Kul. Ikväll kl 20 alltså...Nu tror han säkert att jag är värsta klamydiabruden.

Förresten, sa jag att det är min födelsedag?

2 veckor sedan ankomsten till Svergie. Tomhetskänslan finns fortfarande kvar. Det är konstigt för jag har inte känt så på länge, sist jag kände så var nog för flera år sedan när jag hade kommit hem från Kina. Minst 6 år sedan.

Det är som att vara splittrad mellan två världar. Man skulle kunna tänka sig att få det bästa av två världar, men jag vet inte riktigt om det är så. Jag saknar känslan av att vara i Kina, men jag vet att mitt liv finns i Sverige. Fast ändå känns det som om jag inte riktigt hör hemma någonstans. Hemma bäst. Var är hemma?

Två intensiva veckor i Kina och jag hann uppleva riktigt bra quality-family-time. Det är nog inte själva Kina jag saknar, det är nog bara känslan att vara en familj, äta middag tillsammans och göra familjesaker tillsammans. Även om det har inträffat några gånger per år så har jag inte riktigt saknat det förrän nu. Två veckor räckte inte till. Långt ifrån.

Jag känner det på mig redan nu. Det kommer bli en tuff vår.

Forsta snon foll har idag. Staden gomdes i ett vitt virrvarr av slask.

Vi gjorde ett besok till en av de storsta varuhusen, som sakert motsvarar Sveriges ullared, bara det att folk inte vallfardar hit. Sjukt stort och sjukt mycket folk och allt var bara billigt. Okej, det mesta, en avokado kostade 20 kr styck.

Inte hade jag planerat for snoovader, sa jag sprang runt i pappas varma vinterjacka. Expediten fragade mig sedan:
"Ar det du som har kopt den dar jackan? Du klar dig minsann inte som alla andra!". Mycket snallare an att saga att jackan inte passar mig alls och att den ar sa stor att jag drunknar i den.

Nar det ar 2 grader kallt ute sa ar det ungefar lika kallt inomhus, eftersom det inte finns nagra element i "sodra Kina". Jag sitter med varmeflaktar pa full kapacitet och fryser anda. Gah, sa bortskamd man ar ibland...

I kina, forstas.

Med nya snygga glajjor ar jag redo att kliva in i 2010. Helt galet,  ett helt nytt decennium. Fattas bara att nagon ska gora en lat om detta - "oh, decennium ett du ar sa pa, oooh, vi alla vantar sa...".

Julafton var najs. Trots att Kina inte ar ett kristet land och knappt vet vem den dar legendariska Jesus ar, sa firas julen in i det sista. Den nya generationen i Kina ar sa man om att anamma den vasterlandska kulturen att hogtidsfirande inte ar nagot undantag, men ingen vet vad de firar och varfor. Och staten vill forstas inte gora den 25e till en rod dag, vilket jag har full forstaelse for.

Igar fick jag en tiger som var nastan lika stor som mig sjalv av restaurangen i julklapp (nasta ar ar tigerns ar). Julbordet bestod bland annat av hummer och friterade skorpioner (den som tycker grisfotter ar ackligt kan ga och gomma sig under tacket). Julfesten slutade med kareoke in pa smatimmarna. Ungefar som en vanlig svensson firar jul.

Jag gottar mig i denna alternativa jul jag har lamnat den traditionella vita julen for. For jag ar ju inte heller kristen, varfor ska jag fira jul?

Jag ligger i ett mörkt rum, någon pratar, kanske är det lite musik? Ett svagt blått ljus lyser upp lite grann. Vad är detta för konstig dröm? och VEM är det som stör mig mitt i natten i min skönhetssömn?

Någon minut senare vaknade jag till och insåg att jag inte alls drömde och att rösten/musiken i bakgrunden och det blå ljuset kom från klockradion. Det är inte alls mitt i natten, klockan är 6.00 på morgonen och det är isande kallt på golvet och i rummet. Ibland undrar jag om jag bor på ett ishotell utan is.

När jag sveper min morgonrock omkring mig och släpar mig ut i köket för att brygga lite superstarkt kaffe undrar jag om det är såhär alla vuxna har det på  mornarna, jag undrar om det bara är jag som är en zombielik varelse (inte bara på morgonen, utan resten av dagen) och sen tycker jag lite synd om mig själv och alla yrkesverksamma själar.

Dagen börjar helt okej. Ankommer till avdelningen på sjukhuset och blir ivägskickad för att ta en blodgas lite snabbt. (min sadistiska sida växer snabbt fram i denna branch och att sticka och framkalla smärta hos andra människor är nog bland det bästa jag vet nu för tiden). Resten av dagen var helt jävla värdelös.

Sen måste jag förstås berätta om min Lumbalpunktion som jag fick göar i onsdagskväll på akuten. Aldrig glömmer jag den där känslan när nålen penetrerar dura mater, när första droppen likvor rinner ut från nålen och hur jag sticker in sprutan med lokalbedövning och långsamt injicerar innehållet under huden så att en bula bildas. Och det känns helt sjukt att jag har varit så nära någon annans centrala nervsystem.

Sadistisk som sagt. Ibland skrämmer jag mig själv.

När jag kom hem idag såg jag ett brev till mig från KS. Ivrigt rev jag upp kuvertet och såg en bok -  "Stundande Natten" som PU-Astrid hade skickat. Det är så gulligt.

Facebook bjuder på denna bild (ett urval av mina "status-updates" under 2009). Jag är nöjd över att jag inte är en av dem som skriver "Jobbar 8.00-16.00, sen film med Niklas, sen ifår vi se vad som händer. Imorgon jobba 8.00-16.00, sen köpa mjölk, sen får vi se vad som händer."

Vi längtar efter snön när den inte har kommit, vi hatar snön när den väl är här - det är helt enkelt för mycket, och för kallt. Och alla bussar kommer sent.

Jag har hyacinter som blommar och doftar fint. Tyvärr är de lite för stora och tunga för sitt eget bästa så de välter omkull och ligger som två vita stora bläckfiskar som försöker erövra världen.
De påminner om stycket som beskriver fettpärlan i "Fettpärlan":

"Hon var kort och trind, med ett lager av späck under den spända, skinande huden. Under klänningen svällde en ofantlig barm, och de små knubbiga fingrarna snördes ihop kring ledena så att de liknade rader med prinskorv. /.../ Hennes ansikte var som ett rött äpple..."

Så varje gång jag ser mina hyacinter dyker fettpärlans ofantliga barm, prinskorvfingrar och äppelansikte upp i mitt huvud. Hm..

Dessutom sträckläste jag ut "Ett ufo gör entré" för några dagar sedan. Långt in på natten låg jag och läste och hoppades att det skulle finnas en vändpunkt. Och det skummaste var att jag hela tiden föreställde mig att historien utspelade sig i Oxelösund. I vårt radhusområde som vi bodde i, på min gamla högstadieskola, men när Jenny blir inknuffad i duschen efter gympan föreställde jag mig Smedjebacken och omklädningsrummet där. Och det kändes bara som att det hade hänt mig. Det är en sjukt konstig känsla eftersom jag vet att jag aldrig har blivit mobbad och har haft en fantastisk uppväxt, men ett tag när jag läste boken så kändes det som om det var mig det handlade om.

När jag sedan läste meningen "att tala sanning är att ljuga så att folk tror en" så kunde jag inte sluta tänka på Ulrika, som så många gånger hade citerat detta, och mycket annat ur denna bok.